Dagar av att ro.

Hur vacker är inte solen idag
ovanligt stark och klar
evigt förälskad i jorden
fast tankarna snurrar
och årstiderna kommer
det gör ont
något ogripbart
om illusionen
bestämd av medvetenheten
är det ett svar
när jag låser bilen
går stenplattorna hem och förbi
grannens dörr
bakom alla finns en spegel
en herre på 82
en yngling som har sagt upp sitt kontrakt
en kvinna som bara är gift
på helgerna
och så jag
en kvinna som älskar skogen
men bor ändå vid ett hav
hon odlar små granar
älskar kraften i att växa
och ändå stå kvar
vad blir då vattnet i en oändlig känsla
av hennes inre barn
är det ett svar
så helt plötsligt händer det något
tar sig om hjärtat
håller om
en våg av tacksamhet
medvetenhet
om och om igen
alla årstiderna blommar
det blir sant
hon behöver aldrig mer sitt tvivla
allt som har läkts
en lycka för stor för att vara falsk
är det ett svar
vem blir den nya grannen
varför har den valt
mig och alla andra
att bo i samma ruta av måsar och sand
fast tankarna snurrar
är jag lugn
det tar jag hand om
vad blir då vattnet i en oändlig känsla
av hennes inre barn
ett inre driv och aldrig stilla
dagar av att ro och vinna land
självreflektionen
i den blankaste bleke.