Ingenting

Jag drömde om ingenting
att ingenting
jagade mig
genom korridorer av leda
Och gnisslande gränder
Längs labyrinter av meningslöshet misstag
och missunsamhet

Jag drömde att jag sprang
från ingenting
men att jag sprang ändå
som den självklaraste sak i världen
Som om jag inte gjort annat
och aldrig skulle göra

Jag drömde att jag snubblade
På mina egna lögner
och jag föll till marken
Men intet hann ikapp mig
Och Intet fattades mig längre
Och inget saknade jag mer

Och intet blev en katt
svartare än natten i december
svalde mig med hull och hår
Och jag föll in i dess mage
bland sönderfrätta smälta urverk
och rostiga röda hjärtan
Staplade i tomhet till brädden
fylld med tystnad

Och nånstans mitt i bukens bråte
såg jag mina egna döda ögon
mitt i dess pupill där ingen skugga ens kan falla,
såg jag en glöd, ett ljus
få fäste form och styrka
Ett ljus som bara hittas tänds och börjar brinna ur de svartaste av skuggor
Som brinner inåt inte utåt
bländande och stilla

Jag drömde att jag vaknade
till ingenting
Och brann för första gången
fri från allt som aldrig varit
och från allt som aldrig
kommer bli
Jag var intet
ingen
ingenting
Och ingenting var nog
Ingen saknad
Inget hopp och ingen längtan
Inget mer
Ingenting alls
För alltid och för evigt
intet ingen
Ingenting