Jag älskade mig själv en gång

Jag älskade mig själv en gång
Jag tror det var en måndag
Eller kanske tisdag onsdag
eller torsdag
Vad mer kan man begära
Vad mer kan tänkas finnas
på ditt skeva bord

För en sak ska du veta:
Det är ingen enkel sak
Att älska den i spegeln
Det är ingenting man gör en gång
Och sedan valsar vidare
som om ingenting har hänt

Försök att skratta tills du gråter
När rädslan håller skrattet gisslan
I en bur av dränkta drömmar

Försök att gråta tills du skrattar
När sorgen håller för din mun

Det är en stadig radda av förluster
Och förtvivlade fadäser

Det första jag förlora
Var rösten i min strupe
Sedan händerna som höll den
kvar i kramp och klor
och krämpor

Det tredje jag förlora
Var min faders gamla klocka
Som helt plötsligt slutat slå
Det fjärde jag förlora
var namnet på min moder
Det femte jag förlora
Det var min tårkanal
som skrumpnade i tystnad
och rann ut i havets sälta
Det sjätte var min egen skugga
som börja gå sin egen väg

Det sista jag förlora
det var skorna på min brutna fot
När stegen ledde bakåt
mot min allra första början
Barfota jag vandrar nu
hem till tystnaden och träden
Där inga röster
längre ropar
efter mig