Höst

Jag drog ett ord
som om det vore en pistol
i en livspoetisk duell
så vare med att vara snäll

Skotten löd när jag sköt
höst, höst, höst
livsgnistans förvittrande glöd
i regnet med död

Vem som vann ljög
om att motståndaren inte dög
efter skotten ljöd
en kula än mer än ett ord

Så vi får lyssna till efterlevande
den som skröt
med kulan först
och ordet sen

I ett tarvligt tal
om att sikta
på den vi inte känner igen
men du är säker min vän

Så är det att övertala massan
det är icke svårt, men om inte
höst, höst, höst
levande skjuten, dö, dö, dö