Vi bärs genom tiden
likt ett barn i sin faders famn,
med blicken bakåt över axeln
för små för att
fullt förstå vad vi ser.
Men Jesus lade det förflutna och framtiden
under sina fötter,
valde att komma
när det var som mörkast,
in i land ockuperat av Motståndaren,
för att befria de fångna.
Vattnet var land för honom,
ett ideal vikingarna försökte nå:
han tämjde vågorna,
han visade oräddhet,
att fest och liv är ett,
vin åt de som törstar.
Han formade sitt öde
fyrtio dagar i öknen,
fasta och kamp.
Vikingaandan i honom:
Sista kvällen innan en säker död,
och han håller fest.
Redo att dö,
med en framtid
att lära oss:
bara genom världen
kan världen bli räddad.
Fri vers av Unmetronomic
Publicerad 2025-12-19 12:04