Du sa
förändring
den tar tid
som om det vore
ett gammalt recept
från en kokbok ingen
längre bläddrar i
För du hade hört det sägas
många gånger om
Men du vet liksom jag
Att det är bluff och båg
i brutna cirklar
Det tar ett ögonblick
en sekund av eld
Ett andetag du andas ut
En vilja och ett val man gör
utan att fråga någon annan
Som när du kliver över tröskeln
ett steg och du är redan i ett annat rum
Och dörren slår igen och ekar
bakom dig
som om någon skrattar eller gråter inuti tapeten
som ett ben som brister
som ett hjärta som ger vika
Och utanför
står gamla rummet kvar
dess skuggor sträcker sina armar
efter dig men når bara luften
där du nyss stod
med armarna i kors
och med fickor proppade
med frågetecken
De når dig inte längre
för du är redan borta
I det nya rummet
i det brinnande
brännande och tomma
I det svarta och det heta
i det som aldrig
släpper taget
nånsin mer
Fri vers av Rollmo
Publicerad 2025-12-21 17:44
La Magnólia
En stark text om det som sker innan man hinner förstå vad som hänt.. Något där man inte kan vrida klockan tillbaka och göra det ogjort, 'ohänt'.. Det är oåterkalleligt och man kan bara välja att acceptera för det finns inget man kan påverka. Samtidigt finns det förändringar som tar tid, ibland kanske för lång tid i våra ögon. Vi märker det först när vi kommit en bit på väg. Som förändringar av vår personlighet. Som exempel: Vissa har haft ett hett temperament men sakta jobbat på att förändra det. Eller när vi låter naturen få vara ifred i ett visst område så återhämtar den sig sakta. Kanske ibland behöver hjälp men ändå...
2025-12-23
Jacob Sjöstrand
Onekligen en irreversibel känsla din text framalstrar... Konsekvent i sin stränga metod, som ett tungt lod som förs ned i det svarta. Man dras med - utan förskönade omständigheter. Det gör ont; texten känns. Bra! It's not dark yet. But it´s gettin´there... Gillade passagen med tapeten.
2025-12-21