Utanför din dörr

Och så stod jag där igen,
utanför din dörr.

Jag vet inte vad som drev mig dit,
eller hur jag hamnade där.

Allt jag vet
är att jag vill
att allt ska bli som förr.

Men säg —
är det verkligen kärlek
om den kräver slit,
tårar och besvär?

Kanske är det plågan jag saknar,
den som bodde i dina krav.
Jag är nog rädd för frågan,
för jag vet vad jag skulle få för svar.

Och trots att tårarna är salta
nog att fylla hela hav,
står jag här igen,
när natten blir till dag.