Gud beredde rum åt oss
ett förunderligt rum
där allt finns
där allt flödar.
Men livets lag säger att alla flöden
måste dunsta
och försvinna just utom synhåll
att allt vi älskar måste sörjas.
Sorgen är en plats
dit jag kan gå
en plats
där Gud är lika nära
som de tårar
som rinner nerför min hals.
Sorg är styrkan att känna sin litenhet
sin utsatthet
som en gapande fågelunge
i ett rede fyllt av längtan.
Gud samlar mina tårar av ljus
och viskar
du gråter inte ensam.
Sorg är modet att se
hur lätt vi snubblar i dansen
ett ställe
där frågorna inte skymmer svaret
där Guds rena närvaro
och Guds rena frånvaro
tickar som en moraklocka
obegriplig och självklar.
Sorg är att känna tacksamheten
över det som var
rista själen som en höststorm.
Fri vers av Rafmagn
Publicerad 2025-12-25 21:39
Emanuel Sigridsson
Så att det inte blir något missförstånd så säger jag först att texten verkligen sjunker in. Sen blir sorgens teologi problematisk i min läsning, men jag andas mystiken. Och det är gott nog.
2025-12-26