Man samlar på sig tankar, begrepp som man inte kan göra något av. Som inte blir bra poesi. Så för att rensa i källaren, här några bilder jag nog inte kan dikta kring.
Yefim Karsky hittade 1928 i ett gammal ryskt manuskript av Psaltaren beskrivningen av en mångögdad seraf med frasen serafimi mnogooitii, där det första o:et var utbytt mot ett tecken med tio ögon. Man kallade detta tecken för ett multiockulärt o och lade till det till unicode, men först bara med sju ögon. Nya unicode ska ha fixat detta till tio ögon.
Pietà – Maria sörjande över den döde Jesus – är en väldigt vacker symbol. Är det risken alla mödrar tar när de för ett liv till världen, att deras son skall dö, kanske för att rädda världen?
”Aldrig udda eller jämnt” är en översättning av ett palindrom, ”Never odd or even”.
Maria Magdalena smorde Jesus till Messias med Nardusbalsam.
Synd att vi inte fortsatte använda ordet mongolfiär för luftballongfarare, det var vackrare. När saker har namn efter en person, det är något jag uppskattar. Även gamla, sanna ord fortfarande i bruk, hellre än låneord. Som att vi i svenskan har ett eget ord för dator – något med data i sig, istället för computer – räknare, eller franska ordinateur – ordningställare.
Martyrer som bar sina egna huvuden efter de blivit halshuggna kallades kefaloforer. Själva bilden, att bära sitt huvud i sina händer, jag önskar att det gick att göra något av det.
Palindromer, nardusbalsam, mongolfiärer.
Försvinnande minnen av en svunnen tid.
Kefaloforer och ett multiockulärt o.
Bråte. Ner i minnets mortel.
Övriga genrer (Kåseri)
av Unmetronomic
Publicerad 2026-01-05 21:45