Älska mig, viskar havet
till vinden
och med ens piskar
hon lite fart i gubben
och får honom att ryta av åtrå
då hon låter skummet
rida på svallande vågor
stormande av känslor
slående emot karga klipphällar
och bergsskrevor
Älska mig, viskar vinden
till jordens alla fåglar
och med ett skri
kastar de sig mer än villigt
i hennes famn, svävande
med utbredda vingar
och låter henne lycksaligt
ta dem till himmelens höjder
Älska mig, viskar trädet
till de otämjda vindstyrkorna
som sveper in om hösten
leende tar de tag i
och blåser så eggande
i hans välväxta krona
att löven rodnande
tappar andan
och ett efter ett
faller till marken
så han avklädd får stå
och längtansfullt se på
då alla vackra, gyllene löv
förföriskt bjudes upp
till en extatisk, virvlande
kärleksdans, där inför
honom
Älska mig, viskar Hon
kärleksfullt i hans öra
och lägger sig behagfullt
ännu närmare intill,
håller sin hand
om honom, ömsint kupad
så att han längtar
och vill ha Henne
mer än någon annan
Där inne, bland kuddar
och mjuka härliga kroppar
är det varmt och gott
men ute stormar havet
måsarna seglar skriande i skyn
vinden viner runt husknuten
och trädet suckar tungt
då sista lövet faller
Älska mig...
Fri vers (Fri form)
av Alysse
Publicerad 2026-01-07 22:24