Hennes stigande rörelse
har sedan länge stannat av
fjäderlätt böjd, brösten vågtoppar
över en mage som utan lidande
bar livets smärta i sitt inre.
Förr så fylld av ande
men det inre ljuset
har slutat skina fram
då det inte längre söks
av ett otämjt folk
med hungrig och allvarlig blick.
Bara hennes smaragdgröna överkropp
svalkar ännu våra sinnen.
Vågorna har slutat svalla,
som om hennes födelse
inte längre ryms
i denna färdiga tid
där ingenting riskeras.
Hennes andning har stillnat.
Ingenting utom skönheten finns kvar.
Fri vers (Fri form)
av Unmetronomic
Publicerad 2026-01-17 17:45