Jag när en gammal dröm

Jag när en gammal dröm
om att få bli och vara
människa
av kött och blod
utan mål och utan syfte
bara vara
bara svida
när ljuset tränger in
i ravinerna och revorna

Att åtminstone en gång
falla på knä inför någon
och säga: jag följer dig
till världens ände
eller kanske bara till Borås

Att vakna med en hägrande
känsla av ett minne av ett minne
och inte veta varför
Att stå vid busshållplatsen
och tro att bussen
bara kommer för att hämta mig
och mig allena
Att inte längre behöva förklara
varför jag aldrig kom
varför jag aldrig gick
varför jag aldrig blev
nåt annat än ett exemplariskt måndagsexemplar
Att låta dagarna och åren
rinna nerför kinden
nerför halsen
ner på golvet
där de bildar
vardagliga pölar av ordinär
sorg och sälta
som ingen riktigt bryr sig om
att torka upp
Att få trycka pannan mot fönstret
och känna hösten krypa in
Att få vara den där fukten
på innsidan av fönsterglasen
som sakta rinner ner
utan någon mening eller mål
Att lämna ett spår
från någon
som en gång andades
och nästan
levde helt och fullt
ett ögonblick
en stund
på jordens
tunna grund
och strimma