Inte alla klockor

Inte alla klockor
visar tiden
En del räknar tystnaden
sen du försvann
En del tickar baklänges
och pekar mot de dörrar
du aldrig mer ska öppna
Andra har redan stannat
som sargade slitna hjärtan
redan framme vid sin slutstation
En del har redan börjat ringa
i förväg
Som om de redan vet vilken dag
jag kommer koka alldeles för många makaroner
En del klockor
sitter fast i tapeterna
och stirrar på mig
som en gammal spegel
som aldrig var min typ
men ändå frågar varje morgon

Är det bättre nu?

Och jag svarar, nej inte bättre
Det är bara lite senare
bara lite längre bort från ögonblicket
då allting föll ihop så mästerligt

Och så har vi det envisa opålitliga och halvtrasiga uret
som tappat en och annan skruv
men tickar fortfarande
som om det spelade någon roll
i det stora hela
eller ens i det lilla
obetydliga
och
det allra
allra
minsta