Nattens lugn ger mig en viss ro att samla mina tankar
Allt det röriga mitt på dagen gör att dom lätt svävar iväg
likt ljuslyktor som ofrivilligt lämnar ytan
Det är någonting i mig som gör att jag ofta funderar på vad
livet egentligen är när jag sitter i mörkrets tystnad
Jag känner mig obefintlig liten när jag tänker på det
men det får mig att känna nånting stort samma gång
Funderar ibland på att man inte fanns, sen finns man
och sen blir det som att man aldrig har funnits igen
Ibland på att man ska ta varje dag som en ny dag
men även att man inte ska glömma bort sin egen begravning
Tänker på att jag inte vet vart jag är påväg
Är vi verkligen påväg någonstans ?
Finns det ens en stig att gå, finns det oändligt många
eller måste man lägga stenarna själv, en i taget
Är det jag själv som tycker någonting
eller är det bara kroppen som lurar mig
Känner jag verkligen det här eller är allt en illusion
Skriver jag detta ?
Läser du detta ?
Vem kan svara på det ?
Viktiga tankar eller oviktiga tankar
Jag vet ärligt talat inte
Förmodligen ingen annan heller
Fri vers (Fri form)
av Frans Bergendahl
Publicerad 2026-01-30 12:29