Skärmen lyser.
Blåvitt sken,
trötta ögon.
Klick.
En sista pryl i korgen.
En digital dopaminkick.
Fakturan flåsar oss i nacken.
Ett monster av ränta.
Ett korthus byggt av plast
och lögner.
Pengar vi aldrig rört.
Siffror som bara finns i
cyberrymden.
Varför?
För att grannen ska snegla.
För att den där
snubben på jobbet—
han med de
blekta tänderna
och den
döda blicken—
ska tro att vi har det fett.
Sanningen:
Vi står inte ut med hans röst.
Vi avskyr hans bil.
Vi ryser av hans närvaro.
Vi hatar att vi betalar med
vår frihet för att få en nick av
bekräftelse
från en människa vi
egentligen
inte vill ha att göra med.
Nya sneakers i hallen.
Tom mage i köket.
Vi bär våra skulder
som medaljer.
Vi putsar fasaden
tills fingrarna blöder.
Status är en drog.
Och vi är alla junkies.
Fri vers (Fri form)
av Oovärd
Publicerad 2026-01-30 21:31