Jag andas tungt och oregelbundet och min forna möda står att läsa i anletet när suckan smakar uppgiven mot gommen. Nu vill jag varken bryta guld eller helt försmäkta och den enda vila jag får ger värk i min sargade tillvaro. Skändade tankar – som jag och alla andra har – vältrar sig i ångestens stinkande badbalja. Och jag ser ingen utväg att ta mig till Vimmerby, du fantasins barndomsidyll för lyckans drömmare. Nu känner jag mina tankar förtära mig men vet att imorgon är en ny dag, i insikten att ålderdomen är dödens väntrum.
Prosa av Mats Kitok-Lundmark
Publicerad 2026-02-01 21:41