Pulsen växlar.
Från panik
till något...
annat.
Skrämmer mer
än alla knivhugg.
Är jag trasig
på ett sätt
som gör lycka
till en lögn?
Ett falskt alarm
i en kropp
som bara kunnat
överleva,
inte leva.
Jag inser att
din mask
inte kommer
spricka
...för du har ingen.
Din röst
kommer inte
byta ton.
Din mjuka blick
kommer inte
bli kall.
Jag behöver inte
vara beredd
att retirera.
Nytt.
Skrämmande.
Du står kvar.
Du låter mig
andas.
...och du
står kvar.
Jag kan andas.
Ett djupt, ovant
andetag.
Det spänner,
svider, som om
lungorna aldrig
fått användas
fullt ut tidigare.
Ny mark.
Osäker.
Tvivlets såriga puls.
Rädslan för
att äntligen
få det jag
inte trodde
jag förtjänade.
Du är.
Där är du,
och du...
...bara är.
Fri vers (Fri form)
av Oovärd
Publicerad 2026-02-24 11:39