Historierna staplas på varandra. Vet du, har du hört?. Nä, vad? Vi frågar varandra. Du lurar mig att tro på din sanning, min egen verkade för enkel. Jag fördummade mig. Det var ju så du sa.
Strimmor av dina historier göms och bakas in. Minnet blir urvattnat. Du mindes inte som jag.
Villovägar och sidospår. Dina inslag i min verklighet fick mig på omvägar, för att senare stå vid samma vägskylt. Du försenade mig bara.
Jag sa: ta höger efter smärtans gräns och snabb gir vänster så slipper vi undan allt dä dær. Du funderade lite, förstod inte vart smärtans gräns var, inte heller varför vi skulle gira fort som fan undan allt dä dær.
Fri vers av Boussard
Publicerad 2026-03-17 01:46
Gestaltina
Bra text. Alla har olika versioner av att leva och ibland gör man bäst i att bara lyssna på sig själv.
2026-03-17