Tack ska du ha, nämen inte ska jag.
Ta den där, jag kan ta en annan, eller ingen alls, eller vet du vad. Den gillade inte jag, ändå..... Eeh.... jo så att........
Försvinna från jordens yta, helt osynligt sjunka rätt ner i avgrunden.
Mörkt, kallt och tyst. Ingen följer med dig dit.
Landsförvisad, utskrattad, bortgjord.
I avgrundens djupa hål.
Man klättrar gång efter annan upp ur avgrunden i ett nytt försök att förställa sig,
passa in och bli ännu en ny karikatyr av sig själv i hopp om att bli accepterad.
En fnysning och himlande ögon skvallrar om att misslyckandet än en gång är ett faktum.
Tillbaka till avgrundens djup dit ingen följer efter. Fundera över vart det gick fel den här gången.
I avgrundens djup tillika exil. Där hamnar man om man är kass på att leka härmapa. Det ska ta sin tid innan man inser. Innerligt ser, att det inte är du eller jag som är fel.
Med den insikten kravlar man sig upp borstar av sig dammet och går åt ett helt annat håll I sin fulla prakt.
Fri vers av Boussard
Publicerad 2026-03-22 22:33