I
Så kom dagen med tranorna,
så kom regnet som föll från grå vingar,
så kom de stora fåglarnas tystnad
när de intog sina riken
på öde fält
i vårens tid
och tystnaden bredde ut sig
över berg och dalar
smög med viskningar
från by till by,
från djur till människa,
och byggde bo
för stillheten
II
Visst önskade jag orden,
de som bara är för dig,
men också i denna dag
av tranfrid och regnfrid
lyfter de orden mot grå skyar
för att färdas
dit jag sänder dem
Faller regn, faller ljus
III
Tranorna har färdats
från jordens heta länder
för att säga att livet
lever i tystnaden,
i att röra sig sakta
för att kunna se,
kunna höra vinden,
för att smaka på
doft av vaknande jord
när allt som sovit
sträcker på sig för att
bli blommor,
bli vitsippor längs vårens mjuka bäckdalar
bli prästkragar och gulmåra
och oskuldsblå förgätmigej
på sommarens prunkande
älskogsängar
IV
Visst älskar jag tranorna,
visst älskar jag
att också vakna
och minnas nattens drömmar
om det okända äventyret
visst älskar jag dig
som jag sänder mina ord
för en resa
med vinden
V
Så är dagen kommen
och så går tystnaden
på ljudlösa tassar
genom rum och väggar,
ut i regnet, ut i världen,
på jakt efter harpaltar
och rådjurskid
och rävungar
med ögon
känsliga för lek
ut för att leta
efter de som vill vara
tillsammans i livets
tigande ögonblick,
ut för att finnas till
här och nu,
i smärta och saknad
och underbar lycka
Fri vers av Peter Olausson
Publicerad 2026-03-25 09:21
lodjuret/seglare
En ordningsam människa strävar ofta efter perfektion. Naturen gör som 'barn' och 'gamla', mest bara är.
2026-03-25