Jag minns hur rimfrosten kysste mitt hår
när jag vandrade där ingen annan går
Genom gryningsljus intill skogens liv
viskades här är hemma här är ditt liv
Mina steg ekade över förfädernas mark
och känslan av igår förblev mig stark
Jag visste ändå att här fanns min plats
ett liv av ro byggd på gårdags strapats
Det är här jag hör hemma viskade någon
var det ord till gårdags steg över mon
Måhända råd från de som beredde min stig
stunden var mer än ett nu den blev andlig
De byggde för en framtid i okänd morgondag
när luften sedan länge flyktat andetag
De ville göra skillnad bortom rum och tid
ledsagade av morgonstjärnan ack så blid
För här hör jag vindarna viska mitt namn
här välkomnas jag till förfädernas famn
De byggde för de som vandrar i deras spår
för ett liv en framtid bortom okända år
Bunden vers (Rim)
av Niklas Hammar
Publicerad 2026-03-30 21:17