I mitt eget Nangilima
tar veden aldrig slut
Vinden är alltid ljummen
och alla stigar leder ut
till platsen där vännerna väntar
Med en spellista evigt lång
där alla fått välja
sin egen livets sång.
Här berättelserna aldrig sinar
de bara börjar om
Och alla har tid att lyssna
vid en gyllene solnedgång.
Fri vers (Prosapoesi)
av Lialdoh
Publicerad 2026-04-05 14:45
Larz Gustafsson
Snyggt rimmat!
2026-04-05