Gruset i mina skor

*
Först hatade jag Inger
För alla lögnerna och
Allt skitsnack bakom
Min rygg —
Knytnäven i magen

Chockerna och det värsta
Av allt
När hon låtsades att jag
Inte fanns — eller
Gasljus Gasljus Gasljus

Men att hata henne
Det höll ju inte
Jag kunde inget om hat
Mitt sämsta ämne

Sen började jag ge igen
Det kan inte ha varit kul
Att vara Inger då
Hon krympte tillbaka

Trampa ner i gruset
Skälla som en hund
Hota med polisen
Älska henne tros allt
Ingenting hjälpte

Drömmarna om återförening
Där hon plötsligt inser
Hur fel hon gjort mot alla
Vad hon gjort mot mig
Mot våra vänner för vilka
Hon dolde vem hon är

Men de var fega och höll
Med henne — Eva skällde
Ut mig av ingen anledning
Rädd mista sin enda vän

Om de hade hört av sig
En endaste gång
Och frågat Mig vad
Som hänt efter alla år

Nu när jag inte längre
Var närvarande vid
Våra sammankomster
Våra årliga junifester

Vad kan Inger ha sagt
Har hon rasat och svurit:
”Nej hon kommer inte”
”Hon har ljugit om allt”

Sitter de tillsammans
Runt bordet och nickar
Instämmande o skålar
För Inger ”Ja må Hon
Leva Uti Hundrade År!”

*