Då
brukade vi vakna tillsammans
torra i munnen, ångande ångest
uppgivna, ledsna, trötta
blåmärken, glassplitter och ord
vi aldrig kunde ta tillbaka
försoningen
kyssar, löften om att inte bråka mer
om jag bara gör si om du bara gör så
då håller vi livet ut
Alla gånger du ångrade dig, din blick,
din röst när du stammade mitt namn
som då va " baby "
min hand mot din kind när jag förlät
hoppet
det där som jag bar runt i mitt bröst
för att jag så gärna ville att vi skulle funka
för att jag älskade dig så himla mycket
för att jag var så rädd för ett liv utan dig
Nuet
där jag de flesta nätter fortfarande gråter
mig till sömns för att allt har gått sönder
där du ritar streck för att räkna dagar och
har börjat prata med väggarna
det här jävla nuet som ironiskt lovar alla
ett bättre sen
det här jävla nuet som lovar att jag
kommer komma över oss
sen
Fri vers av Assia
Publicerad 2026-04-16 18:54
Tidsljus_Timelight
Det "löser" sig tills det löser upp sig.
2026-04-16