Kossans situation på bondgården. Musiken är endast ett litet exempel på hur texten skulle kunna framföras. Jag tycker oAi är oändligt mycket själfullare.
Lilla kossan i sin spilta står,
hennes kalv hon nära håller.
Men när morgonen gryr och solen går,
hörs ett brus av gråt som våller.
För bonden kommer med bestämda steg,
tar den lilla kalven bort.
Mamman råmar högt på ensam väg,
hennes tid med barn blev kort.
Nu ska mjölken människorna få,
medan kalven aldrig mer får dia.
Så är livet för de djur som må
ge sin mjölk till industrin som fri är.
I ladugården ekar sorgesång,
från en moder utan barn att bära.
Medan mjölken rinner än en gång,
till ett folk som törstar efter mera.
Bunden vers (Rim)
av Peffag
Publicerad 2026-05-01 11:44