Reflektioner
Speglingar
Skimmer
Vad ser vi?
Minnet är en opålitlig vän
Så lätt att vara idiotisk
och tro att allt var enklare då
bara för att det känns så
Är ensamheten det normala
och allt annat bonus?
Föds ensam
Dör ensam
Däremellan liv
Nån sorts
Upprepningar
vardag
slentriankyssar och postkoddrömmar
Osthyvla lyckan så räcker den längre
Nåla upp den på en anslagstavla
men lämna inga märken
Låt drömmen implodera
Tabletter och nödnummer
Vi blir fria
till slut
Fri vers (Fri form)
av Åstrand
Publicerad 2026-05-02 22:27
Jacob Sjöstrand
Sphinx, helt rätt - likt ett venndiagram - att vi människor kan dela ensamheten. Det handlar nog om hur strikt filosofiskt vi vill uttrycka oss ("i någon slags mån" - som jag skrev i min första kommentar) gällande vad som menas med "ensam" eller inte.
2026-05-07
sphinx
Jag tror som JS och många andra i denna världen att vi är ensamma inuti våra hjärnor. Men det går att dela ensamheten, lite som två ringar där de går också delvis går in i varandra. Om man fördjupar detta kan man fundera över vad vårt medvetande gör med oss. Minnet - vi förskönar oftast våra minnen (eller minns ngt värre än det var) och vi har svårt erkänna att vi har fel... Tänkvärt och bra skrivet om dessa frågor.
2026-05-07
Jacob Sjöstrand
Läste något häromdagen, kan ha varit Nietzsche, som menade att vi strävar efter att undvika lidande, men när lidandet är eliminerat blir vi lätt uttråkade. Jag utgår nog ifrån att vi ständigt - i någon slags mån - är ensamma, ty vi är ensamma i våra hjärnor (det enda objektet vi s.a.s känner inifrån). Alla övriga upplevelser är där "utifrån". Så det är väl såväl filosofiskt som psykologist - just som du skriver - via Reflektioner Speglingar Skimmer som vi definierar världen och den i oss: En tolkningsfråga (som känns). Eventuellt (måhända blott från min ljushorisont) tolkar jag in en mild cynism i dina rader som klingar ut i en "befriande" slutrad om att, skönt, få slippa eländet. Sammanfattningsvis uppskattade jag din text, kändes balanserad. Du är läsvärd som alltid.
2026-05-07