Det är
längs pilgrimsleden blött
allehanda varde dött
i väntan på den jag håller kär
färgar mina himmelska tårar
till en smutsgrå ränna
ville inte lämna
den önskan som spårar
livet själv
minnena drar
till dig så rar så rar
levande i den älv
där vi fann varandra
nära i en forsande
förlösande ande
änteligen förmådde jag landa
... i en tro
... där förlåtelsen bor
... skall jag vandra
Prosa av Leo Lo
Publicerad 2026-05-06 18:30