Jag vill skrika ut all smärta
skrika så högt att jag tappar rösten
jag vill skrika hur mycket jag saknar dig
älskar dig och hatar dig
Jag vill bränna upp dina kläder
slänga alla våra brev i havet och låta dom lösas upp
vill att allt runtomkring blir till ingenting
precis som jag blev
Nu har det gått 135 dagar sen jag lämnade dig
135 dagars rehab
och jag kan inte påstå att det känns lättare
Det finns dagar, stunder, där jag är stark
sen finns det annat
Annat som att du inte lämnar mig ifred
du dyker upp i mina drömmar
där gör du hemskheter och ibland viskar du om vår romans
dina vänner vinkar till mig på stan
ber mig att förklara vad som gick fel
fast jag inte ens vet det själv
Det finns annat som till exempel frågan om förlåtelse
frågan om äkta kärlek
om vad som egentligen betyder något
Men låt mig först skrika ut allt
på en plats i den här storstaden där man får vara ifred
låt mig skrika ut smärtan och saknaden
bedrövelsen över allt jag aldrig fick med dig
och jag skriker
så högt att ekot
aldrig kommer sluta eka i mig
135 dagar senare och jag är på något sorgligt sätt fortfarande kvar med dig
Fri vers av Assia
Publicerad 2026-05-06 22:54