De lärde mig krigets kalla språk
läsa radar som andra läser bön
hålla kurs mot mål, i mörker, i täta moln
aldrig tveka när STRIL ordern kom
Under vardera vinge vilade RB04
grå metall med död i hjärta
Inte vrede, bara försvar
redo för uppdrag , ristat i sten
för vår frihet för vår fred
Vi flög lågt över Östersjöns elelefantlika hud
där våg bildade tanke
fgienden var ekot
grönt blinkande eko på skärm
En späd röst i lurarna…
Okänt företag NO Gotland fart 20knop kurs 182
”Stig maximalt ebk 3 till 1500”
”Topproll - dyk” ! identifiera
Ord, bara ord i hjälmens brus
världen blir mindre mänsklig
Ett tryck med hand i handske
en eldsvans bortom ånger
En svans av kommande död
”Sväng brant, avfyrning ebk 2 ”
De sade:
”Som pilot måste du lära att döda
….för att de egna ska få leva”.
Men ingen berättade
hur tyst en cockpit blir …
…efteråt.
ännu hör jag STRILS eko
när vinden drar över havet
som om molnen anat lögnen
allt vi lärde oss att vara och (inte) bli.
Nu på ålderns höst undrar jag, om det var rätt
Jag ville lära mig att flyga - inte döda.
Ett samvete kan göra ont.
Fri vers av Skybird
Publicerad 2026-05-08 20:23
La Magnólia
En starkt berörande text. "Jag ville lära mig att flyga - inte döda" säger så mycket precis som slutorden om samvetet...
2026-05-13
Skrivmaskin
En berörande insikt.
2026-05-09