Drömmarna växer
ur nattens svarta mylla
vattnas av regn från molnen
de jag såg vandra över åsarna
innan säng och sömn
Vattnas av tårar, av längtan,
blir till dimma innan dag och gryningsljus
blir till minnen
i glömskans ökenland
och ingenting vet jag väl
om det som sker, eller varför,
men det händer ibland
att ur mörkret stiger ord
som bara är kärlek
Känner du mig då,
vet du som kan se mig
vilka vägar jag går,
och varför jag fortsätter
att vandra?
Vet du vart jag skall möta
min egen varg
och vilken färg
den skall ha
vet du om vägen
går bort, eller hem,
mot famn eller främmande hamn
där inga språk längre talas?
Dröm, min kära,
dröm och dela natten
i landet där alla vägar öppnas
medan regnet faller
ur de tunga molnen från havet
Fri vers av Peter Olausson
Publicerad 2026-05-10 14:13
lodjuret/seglare
poetisk värre, bokmärket bara sitter där...
2026-05-12
Kungskobran
Skön omväxlande dräm
2026-05-10