I slutet av vägen där gatlyktorna blinkar rött
där livet verkar vilset naket och lite sprött
Bodde en man dold av skägg och med trasiga skor
full av rytm av liv och omtalad av ortsbor
Han närde ej några stora idéer eller drömmar
men han var liv var glöd i vardagarnas strömmar
Fingrarna knackade mot var yta de kunde finna
de talade om takt om ton om hur liv kan brinna
Kanske var det därför en gitarr blev hans liv
ty när radion tystnade fann han sitt driv
För när han spelade stannade världen till
han behövde inga noter vilket blev hans sigill
När han spelade började människorna le igen
de lutade sig närmare med tysta glas min vän
Tonerna öppnade något inom både gammal som ung
kvällen var evig utan krav ty envar blev kung
Man stannade upp för att han talade bortom ord
det var något mer det var ett ljus här i nord
Som fick folk att drömma om en okänd morgondag
där de var något mer än sitt gårdags sanna jag
Ryktet om hans förmåga tillskrevs gud som djävul
man talade om honom både nykter och mer än full
Alla visste ändå att han kunde få hjärtan att slå
i hans eld brann ett hopp om vad alla kan förmå
Så först när gitarren fått sin vila om natten
rannsakades var själ i tystnaden efter skratten
I tystnad efter att klingande glas har ebbat ut
vet vi att ingenting förblir som det var förut
Bunden vers (Rim)
av Niklas Hammar
Publicerad 2026-05-13 20:10
lodjuret/seglare
Blir imponerad av texter många, mångfalden texter gör mig som förstummad, ändå blir med säkerhet någon försummad, skall det något betyda hur samt om korta eller långa...?
2026-05-15