Du ljuger så vackert
nästan trovärdigt
men i sprickorna sipprar
sanningen in
Som en skuggteater
vandrar orden över väggen
mjuka inuti
men kanterna slipade
till perfektion
Det sociala kittet
en vardagslek
i Houdinis kedjor
men skillnaden är
att du sitter fast
Låt oss låtsas
att ingenting är allting
medan vi mäter djupet
i glömskans brunn
Ljug mig en saga
en dröm, en dikt
som balanserar på
osäkerhetsintervallen
I Mnemosynes källa
porlar vattnet friskt och klart
Fri vers (Fri form)
av Åstrand
Publicerad 2026-05-17 13:46
Jacob Sjöstrand
Jag tänker på Like a Rolling Stone, All Tomorrows Parties samt Song to the Siren. Det är i sångerna. Men jag tror att du och jag har träffat den där kvinnan i verkligheten, hon som tycks besitta så mycket fantasi och kraft. Man vet någonstans där inne att man kommer bli blåst, som i de här raderna: "You will start out standing Proud to steal her anything she sees. You will start out standing Proud to steal her anything she sees. But you will wind up peeking through her keyhole Down upon your knees." Men tills dess så flödar lyriken inom oss. Hennes ord och handlingar, drömmen om henne, blir en opiumstinn skön feberdröm. Jag är kanske ute och cyklar här, men det var det jag tänkte, när jag läste din text.
2026-05-17
Anna Alex
Hej, Åstrand Din dikt är vacker och full av förebråelser, men lögnen har blivit mänsklig näring i denna tid. Med vänliga hälsningar Anna Alex
2026-05-17