Det brinner en eld
mitt i tomheten och tystnaden
jag ser ljuset,
ännu bara som en strimma av glöd,
i vargens timma
en eld
som växer
ur mörkrets hjärta
som värmer
också i natten,
också när drömmarna vandrar
över öde myrar,
och ugglorna
och fladdermössen
sveper över himlen
Vet inte varför jag vaknar
och ser ut mot ingenstans
för att höra de första fiolernas symfoni
långt borta i en mörk konsertsal
utan väggar och tak
för att lyssna till trianglar och cymbaler
som ingen kan se
och se siluetten av dirigenten
med dansande frackskört
i skenet av ljuset
från en kommande dag
Och det är vargens timme,
är hon svart eller vit,
och det stiger dimmor
ur ångestens moras
och en doft av blygaste längtan
och levande kärlek
ur nattviolens blomkalk
Inte vet jag varför
jag skall vara vaken nu
när alla andra sover
de oskyldigas sömn
och inga svar får jag
av en vandrande varg,
av en jagande uv,
av en eld som växer
ur österns okända länder
Det är dags
att sova på nytt
när orkestern vilar
i de sköraste flöjternas famn
och allt jag vill
är att bara
vara
Fri vers av Peter Olausson
Publicerad 2026-05-27 19:21
lodjuret/seglare
Alla skriver vi olika om olika ting och händelser, det känns gott att leva då.
2026-05-29
Kungskobran
Fint gillar
2026-05-28