Vattnet var spegelblankt
jag rodde sakta ut till mitt favorit fiskeställe
träden bugade sig över vattnet
de svarta siluetterna speglade sig
i det svaga svallet från mina åror
Plötsligt lyfter en havsörn med tunga vingar
från klippan alldeles intill
Nu såg jag för första gången dess näste
hade tidigare bara sett den högt uppe i skyn
Jag satt förstummad och kom mig ej
för att ta fram mobilkameran,
den försvann högt upp mot himmelen
Träden hade redan börjat gulna på sina ställen
hösten närmade sig
Jag satt länge och njöt av stillheten och tystnade
Det började mulna från väster,
en svag vind gav sig tillkänna
Jag rodde långsamt hem till vår brygga
Prosa (100-ordare)
av Kungskobran
Publicerad 2026-06-01 11:32
Margit Grell
Fin upplevelse i text och bild.
2026-06-09
Lena Söderkvist
Finstämt, vill vara där.
2026-06-02
AndLou
En stämningsfull skildring där naturens tysta magi och det plötsliga havsörnmötet vävs samman med en hösts antågande. Gripande och djupt rofyllt.
2026-06-02
Blomma-Stjärna
ett omtumlande möte ute till havs - spännande att få del i - tackar! P.S. det blev i texten som om mobilkameran försvann högt upp mot himmelen (kanske tog örnen den ;-) )
2026-06-01
J.Lindberg
Det hade varit bättre om mobilen hamnat i vattnet då den har sim-kort.
2026-06-01
Jacob Sjöstrand
Tänk att mobilen försvann högt upp mot himmelen!
2026-06-01
sphinx
Andäktigt. En beskrivning nog många skulle känna igen sig i
2026-06-01
Dolcehalit
Härlig dikt och härligt möte!
2026-06-01
Sefarge
Igenkännande fridfullhet! Själv hade jag Kungsörns besök i tomten sittande på aspkvist med spanande ögon nedåt ängen till (på skuttande harar) Och det bara några meter ifrån veranda -fönstret. Men det var ju på landbacken Utan några åror. ;)
2026-06-01