Blytunga moln hänger över mitt huvud
bildar figurer som ständigt ändrar karaktär
hotfulla närmar de sig
liknar människor med grinande ansikten
Jag försöker hinna undan
men molnen sänker sig ner
sluter sig tätt om min kropp
så att jag knappast kan andas
Försöker slå mig lös
viftar med armarna
sparkar med bena
men känner inget motstånd
Plötsligt löses molnen upp
och jag sitter på en äng
omgiven av ljusa varelser
som dansar runt mig
De ljusa varelserna
kom allt närmare
deras ansikten ser änglalika ut
jag försöker komma undan
Men de sluter sig tätt omkring mig
tar tag i mig
för bort mig
och sätter ner mig vid en sjö
Böjer mig ner
tar skopa vatten med handen
dricker det svala klara vattnet
är det den heliga källan?
Tittar ner i den mörka vattenspegeln
det är inte jag
det är någon annan
det ser ut som Jesus
Fri vers av Kungskobran
Publicerad 2026-06-14 12:36
Lena Staaf
Ångest och förlösande i en religiös uppenbarelse? Målande skrivet.
2026-06-14
Sefarge
Jaa att Tro på honom Kan ju ge evigt liv om det då så kommer att bli? Men det kanske är viktigare om det kan ge fred i verklig -hetens ofred istället ;)
2026-06-14
AndLou
En gripande skildring av ångest och andlig transformation, där det hotfulla mörkret skiftar till ett heligt och gåtfullt möte med det gudomliga.
2026-06-14
sphinx
En suggestiv dikt. Medvetandet förflyttas i i takt med vattnets rörelser. Fint skildrat.
2026-06-14