Det rabiat snurrande ofantliga kaoset under människornas välordnade och harmoniska fasader. Att skrika rakt ut, erkänna att man känner sig svag och inte mår bra är otänkbart. Då kan man förlora vänner och jobb och hamna under tvångsvård inom psykiatrin. Samtidigt bor det ett vilddjur i oss alla som vill vakna, göra uppror, och slå sig fri. Samhällsnormerna är ett fängelse och en tortyr för själen. I det surrealistiska science fiction-samhället råder en enorm hastighet och ytan är det som räknas. Många människor betraktar ondska och lögn som en dygd, en positiv tillgång. Är man en god och kompromisslöst sann människa med en fungerande moralisk kompass så kan det hända att man räknas som väldigt konstig, annorlunda och man blir utskrattad och utfryst, hånad och förlöjligad.
Desperationen som ligger i luften, och dessa i grunden förtvivlade och uppgivna människor som är helt fantastiskt positivt och optimistiskt inställda, lugna och snälla trots den kokande vreden och hatet som de bär på. Våldet som eskalerar i det vansinniga samhället. Mycket hellre våld än limbo och att bli bemött med likgiltighet, godtycke och nonchalans.
De skenheliga politikernas egoism. De helt utmattade och utslagna människornas permanenta inre solförmörkelser och att sitta på akutpsyk och vänta i en plågsam evighet. Att träffa en psykiatrisk läkare som man inte har stött på tidigare är som att spela rysk roulette, och den så kallade vården är under
all kritik vilket makthavarna struntar i. 1500 självmord per år. Sverige är ett bra land tycker Statsministern och ler euforiskt.
Pseudohändelserna: datorerna, telefonerna,
TV, och fotbolls-VM som ingen innerst inne bryr sig ett dugg om. Döden är så mycket mer intressant. Psyksjukdomen som är permanent normaliserad och helt OK bland helt vanliga personer som går omkring på stan i en stress som utplånar livskvaliten. Cyniska medelålders män utan vare sig djup eller någon självinsikt. Bittra och sarkastiska medelålders kvinnor utan något vettigt livsinnehåll. Det är inte du som tänker det är djävulen som talar.
Familjen Bra i vilken den svårt själsligt skadade, mediokra, och självglorifierande pappan misshandlar både sin självutplånande fru och de fyra skräckslagna barnen som bygger en kopiös bomb i källaren som de smäller av en natt så att hela familjen omkommer men det är ingen i omgivningen som bryr sig. Tänk positivt och optimistiskt!
Centrifugen som snurrar allt fortare, att helt maktlös naglas fast vid ytan och tomheten. Odjuret inom oss alla som vill vakna, göra uppror, och slå sig fri. Hela ens väsen och existens som vill blomma ut i en brinnande, underbar och urstark kärlek. Ett fullständigt paradigmskifte på hela planeten av godhet. Unga människor som redan har kapsejsat och kollapsat i tunga droger och allvarlig kriminalitet med föräldrar som nog inte borde ha skaffat barn. Det rabiat snurrande ofantliga kaoset under människornas välordnade och harmoniska fasader. Limbomänniskornas cirkulerande i sina rondeller i evigheters evighet. Det fullständigt meniningslösa med att leva. Själsdjupen som är helt bortglömda och okända. Längtan efter att äntligen dö, en väg ut från det monotona vidriga helvetet.
Men ändå dessa plötsliga stunder av en mirakulöst stark kärlek och glädje, om det bara kunde inträffa oftare, att Gud kommer och hälsar på för att visa på en annorlunda verklighet full av inspiration, sanning och ett hållbart hopp. Jag ligger i mitt svimfärdiga trötthetssyndrom i sängen 23 timmar om dygnet med mörkläggningsgardiner och en jättelik TV. Jag ringer upp okända människor bara för att få utbyta tankar, känslor, och erfarenhet. Achmed blev min nära vän på detta vis. Han handlar åt mig en gång i veckan och vi diskuterar litteratur, religion och våra härliga naturupplevelser. Alla mina gamla vänner har övergivit mig sen jag blev sjuk. Visst är det någonting väldigt tragiskt svenskt med det beteendet, den attityden och brist på karaktär. Mina barn har inte så mycket tid för sin gamla tjatiga mamma. Achmeds familj är min familj säger han. Hans mamma ska snart komma hit och hälsa på. Visst är det skönt när kärleken, välviljan, och vänligheten flödar genom själ och hjärta. Vi ska vara tacksamma och glada över all den godhet som trots allt finns i Sverige.
Prosa av Johan Bergstjärna
Publicerad 2026-06-17 18:35
Ninananonia
Så bra skrivet. En sann text om vårt kalla samhälle och politikernas naiva tankesätt. De följer inte lagarna? De svaga och sjuka ska numera förnedras och trampas på, på alla sätt och vis? Många orkar inte kämpa på år efter år med alla ekonomiska försämringar. Politikerna styr hur folket ser ner på ofrivilligt sjuka och ofrivilligt arbetslösa. Jag trodde aldrig att det kunde bli så hemskt och orättvist i vårt forna trygga Sverige. Man skäms för Sverige numera.
2026-06-18