att känslan av lycka kan upplevas så starkt efter månader med ett inre lika trasigt som drömmen om att vår kärlek verkligen fanns.
rummet med tända ljus, tankarna som ljusnar, musiken som sprider harmoni i själen som inget annat kan förutom kanske just kärleken.
hade snön fallit ute, och hade jag haft någon att hålla i handen där jag sitter skulle denna sekund vara vacker bortom beskrivning. men nu nöjer jag mig med att bara ha funnit någon slags harmoni.
jag tänker hitta mig själv igen. jag vet att jag finns där, han den vackra, starka som fanns förut. men ögonblicket där jag nyss såg honom fick mig att le o känna den ödmjukhet inför mig själv jag gjorde för inte så länge sen.. ett stort andetag och slutna ögon, då hon sjunger om dom fallande snöflingorna.
allt blir så stort när man är liten. jag har varit liten ibland, o senaste året har jag knappt funnits. det kommer krävas all min kraft för att bli mig igen. vad hände egentligen? hur kunde ett förhållande med dig förvandla mig, han till skuggan av mig som är jag.
patetiskt att låta osäkerheten råda över det som va oss. du är inte hon, jag önskade. men en önskan är en önskan o att åtrå och allt det som verkligen behövs för att skapa ett vi som är starkt och på riktigt fanns aldrig. du va inte hon. den som jag kunde överösa med allt jag har att ge, allt det fantastiska som rätt person ska få utav mig. hela mig. min själ, mitt ljus, mitt mörker, mina önskningar,mitt allt.
denna melodi på stereon om dom vita snöflingorna och om löftena till någon hon älskar får mig ikväll att må fantastiskt bra, jag har saknat musiken. helvete vad jag saknat musiken, hur kunde jag ens vara utan den..
Övriga genrer av avalon76
Publicerad 2006-12-23 22:59