Jag stänger mina öron
för att inte höra din röst.
Din kropp nästan flyger fram
på grusstigen där vi sist sågs.
Jag kommer ångra mig en dag
men det är bäst för oss båda.
Jag blundar men ditt
leende försvinner inte och
det är dags att ta förväl
för det är bäst för oss båda.
Du bör vara med någon
som förtjänar dig.
Jag försökte ge dig allt,
men var försiktig för
jag är sorg, jag är problem.
Du letar lycka (jag är olycka) och
mina smekningar är
inte hämtade ur känsla
Jag har tappat mig själv,
vandrar runt i mörker men
oroa dig inte - vinden bär dig hem.
Om du någon gång låter dina ögon
vila än en gång på mig - glöm mig inte.
Fri vers av Samira
Publicerad 2007-03-14 19:27
Jack E. Gladh
Vilket flöde! Naturligt och fint. Inga omskrivningar. Fullständigt ärligt och ödmjukt. Bra ordval.
2007-03-14
Markattan
Ödmjuka rader bärandes på en hel del vemod. Jag gillar din text.
2007-03-14