Du knackade på min dörr
sedan tog du fönstervägen
och krossade rutan inifrån
Du såg på mig med förakt
när jag plockade glasbitar
och lade i en svart sopsäck
Du sparade glaset i madrassen
jag förstod det inte då
inte ens när dina lakan blödde
Du sade att smärtan var vacker
och jag var bländad av ditt leende
det var innan du sköt mig i foten
Du var omöjlig men alltid älskvärd
även de dagar jag fruktade för livet
idag vet jag bättre än så
Det var ditt liv du hatade, inte mitt
då du prydde väggarna i mörka färger
som jag aldrig förmådde tvätta bort
Då förstod jag vad du menade
jag såg den feghet du talat om
men jag fann aldrig ditt mod
Fri vers av Max E
Publicerad 2007-06-11 22:42