- Jorden är rund säger jag, fortsatte han nu aningen irriterat. Det vet väl varenda människa.
- Men hur kan du vara så säker, ifrågasatte ynglingen. Allting omkring oss, hela livet som vi ser det är ju en tolkning av våra hjärnor. Inte kan väl du förneka att den mänskliga hjärnan är känd just för att spela oss spratt. Den leker med våra kroppar och dess komplexitet gör den omöjlig att någonsin förstå, än mindre styra.
- Vad står du här och yrar om hippie, utbrast den äldre mannen nu okontrollerat och med ilska i rösten. Jag vet vad jag vet och jag ser vad jag ser, och just nu ser jag en pojkspoling som borde klippa sig och skaffa ett jobb istället för att stå här och vara uppkäftig. Jag förmodar att du håller på med droger också som får dig att börja svamla sådär. Hela samhället är på väg käpprätt åt helvete och det är ditt fel och dina odugliga kompisar som inte tar sitt ansvar, hör du det!
Just som mannen avslutade meningen kände han hur det svartnade för ögonen. När ambulansen äntligen var på plats hade han legat orörlig i tjugo minuter, och orörlig skulle han förbli. Göran, som han hette, hade nu likt många före honom dött i ilska, frustration och förvirring.
De människor som fick möjlighet att träffa Göran i livet visste att han var precis lika livlös innan han dog. Han var missnöjd med allt han visste om världen och minst lika irriterad över allt han inte visste. Han ogillade människor som skrattade för högt och föraktade människor som konstant skulle gnälla över petitesser. Han fullkomligt avskydde kiosklitteratur, men inte närmelsevis så mycket som han hatade alla pretentiösa nobelprisvinnare. Som person var han givetvis missförstådd och detta kunde han själv inte påverka. Det var nämligen andra människors okunskap som låg till grund för detta. Det var också anledningen till hans val att inte lämna sin lägenhet på tio år fram till sin död den 5 november 2006.
Hade Göran valt att stanna hemma denna söndag morgon så hade han med största sannolikhet levt ytterliggare fem år till och dött på en tisdag ensam i sin säng. Där hade han förmodligen legat ett bra tag till innan grannarna så småningom hade börjat klaga över en märklig lukt i huset. Efter spekulationer om mögel i byggnaden hade man alla dragit en lättnads suck när man fann den döde Göran och kunde bekräfta att han var källan till denna obehagliga odör.
Det senare scenariot får vi nu tyvärr stryka för Göran var som sagt så död som man kan bli. Fem år förtidigt kan tyckas, 62 år för sent hade nog Göran själv sagt. Visst kunde han minnas ljusglimtar tidigare i livet men dessa stunder hade blivit allt mer sällsynta och tillslut kvarstod bara vardagstristessen och stundtals djupare depression. Att han nu hade tagit en morgonpromenad just denna söndag var dock ingen slump. För att slippa lämna lägenheten hade Göran nämligen ordnat med kontinuerlig leverans av mat och andra förbrukningsvaror som han behövde för att överleva. Men denna söndag var kylskåpet tomt på grund av förseningar med leveransen. Den hade fastnat någonstans utanför Teckomatorp, då sjunkande lufttryck vid havsytan i kombination med Corioliseffekten hade bildat en tropisk cyklon i Atlanten som nu dragit in över Skåne. Görans död var sedan en direkt effekt av ett medvetet val att även denna dag få i sig åtminstone ett rejält mål mat. Ni förstår, Göran var på väg till mataffären när döden inträffade klockan 08:35 denna söndagsmorgon. Att han sedan ungefär halvvägs till affären träffade på en ung man vid namn Richard var givetvis inte heller någon slump. Det var en effekt av Richards val att ta en långpromenad varje dag innan frukost för att gå ner tre kilon som han ansåg överflödiga, speciellt som han hört att det skulle bli en ovanligt varm vinter.
Det blev en varm vinter det året men föga hjälpte det stackars Richard, blott 23 år gammal när han tog på sig skulden för Görans död. Tre månader senare blev han fri från sin sorg då han nyss fyllda 24 somnade in i en snödriva kramandes en tom flaska Vodka. Hans sista känslor var ilska, frustration och förvirring. Senare studier visade att flaskans innehåll fanns i Richards mage och en snabb titt på levern skvallrade om att detta inte var den första han druckit. Richard som alltid hade varit en mycket uppskattad person bland sina vänner och studiekamrater och dessutom ansågs av sina lärare som en mycket begåvad ung man blev sig aldrig lik efter incidenten den 5 november. Hela hans vakna tid tillägnades supande och grubblerier. Han funderade över sådant som livets mening, vad som händer när man dör, och emellanåt vem som uppfann spriten. Den senare tanken kom så småningom att prägla hans tillvaro tillsammans med andra tankar som varför vodka känns så skönt i halsen och varför det finns etiketter i olika färger.
Varken Göran eller Richard hann besvara några av livets stora frågor. Efter sig lämnade man absolut ingenting av betydelse endast fler obesvarade frågor, i Richards fall även en gnutta sorg hos några släktingar och vänner. Vintern var fortsatt varm och med detta följde ett utbrett missnöje. Vinterkollektionen gick obemärkt förbi och de stora aktörerna rasade på börsen. I fallet drog man med sig IT-bolagen och folk började åter igen tala om en fluga. Småspararna var som vanligt uppfyllda av ilska, frustration och förvirring och man kunde mäta ett ovanligt stort antal självmord. Det var plötsligt trendigt med hundar igen och i det kaos som nu uppstod kunde man placera dem i väskor iklädda allehanda accessoarer, inköpta till hutlösa priser. I och med denna totala förvirring kom det sig att barnen ville bli vuxna och de vuxna ville bli barn på nytt. Man började allt oftare söka lycka i mer ytliga ting som ett par nya läppar eller kanske en ny näsa i tron att detta skulle underlätta ens vardag. Som alltid skedde en motreaktion. En skara unga kvinnor och män bestämde sig för att istället förstöra och övertäcka de kroppsdelar man redan hade genom att pynta dessa med metall, gärna i näsa, haka och ögonbryn.
Richards mamma var givetvis ledsen över sin förlorade son och som tröst köpte hon en ny väska i vilken hon placerade en liten hund. Det var en vit hund, lurvig och med en rosa mössa. Mössan ingick inte men kunde enkelt beställas över Internet. Hunden kunde knappast besvara några av livets frågor, men hon blev glad av att krama den. Richards mamma kom att överleva många varma vintrar. Hunden byttes ut mot en iller och mössan mot en kappa. Börsen vände uppåt igen och småspararna som nu hade låst sina pengar i långsiktiga räntepapper kände ilska, frustration och förvirring.
Prosa (Novell)
av Max E
Publicerad 2007-06-12 14:03