Jag skulle ta flyget
det ljudet
det var nyckeln jag hade.
I skydd av lövverket
,ett hus med flera dörrar
och en flicka som inte tror dig.
Endå sparkar jag
in den dörren, minnet, boken
och den som kan vägen
ut ur labyrinten.
Krash som gjorde ont
jag sprang endå vidare.
Du var listig
barikaderade.
Bakom högar av stolar och telefonkataloger väntade du.
jag ville att du skulle fortsätta
andas, gömma dig.
Men då måste jag stanna där.
Världen var ju lika dålig
fortfarande som vi
eller omogna avokado.
Vi hittade varandra och kastade sådana
på alla som ville störa.
Fri vers av verkligare
Publicerad 2007-08-26 22:03