Logga in


Alla känslor som vi har,
dom slår så hårt
så det gör ont,
varje andetag är ansträngande, varje andetag för en ny dag.

Önskar vi stog här som förut,
men det ser inte riktigt längre så ut,
att vi ska klara oss med varandra,
jag sa om du bara kunda ta dig lite tid åt alla andra,

kanske skulle de bli bättre o du kunde sluta vandra,
vandra omkring å du fattar ju ingenting,

utan dig våre livet för mig nått meningslöst ting,
å det är där jag står i dag mellan två val,
ska jag gå ska jag stanna jag vill inte bara vandra som alla andra för jag har funnit dig men du har inte riktigt funnit mig.



Fri vers av Rainchild2
Publicerad 2007-10-18 19:14