Med en suck från gråsvart dunkeltimme, reste hon på sig och sträckte ut de hallonskimrande vingarna tills de slog i den djupblå himlen. Med ett par vingslag som luktade sommar gav hon upp ett skört skri av panik.
Instängd i en vinterdoftande silverbur.
Med värkande leder och ett avgrundsdjupt hat, slängde hon sig på botten och ville tyna bort till något vackert glänsande lila.
Ett sommarljud genljöd och hon spärrade förvånat upp sina silverspräckliga ögon. Det fick alla glitterblå skuggor att försvinna, och en matt tår rann ner för kinden och lämnade ett fuktigt spår.
Hatet som kändes var lika uppfriskande som ett juniregn, och gav henne styrka. Plötsligt såg hon allt klart, precis som om den dystra verkligheten var en dammig strandsten någon sköljt i vatten.
De skimrande färgerna slog emot hennes trötta silverögon och hjälpte henne krossa lögnerna likt man trampade sönder en snäcka.
Spillrorna av sommar var det enda som behövdes för att låsa in henne för gott.
Prosa (Novell)
av tieduptootight
Publicerad 2007-12-18 00:14