Jag vaknar upp dagen efter festen. Trots att jag inte druckit någon sprit så har jag världens baksmälla. Vad häller de i den där colan egentligen?
Jag ska just gå upp ur sängen när jag minns vad som hände. Ludvig! Kyssen! Jag lägger mig ner i sängen igen och försöker minnas varenda detalj. Känslan, pirret i magen, telefonummret... TELEFONUMMRET!!
Vad hände med det?! Jag hoppar upp ur sängenoch springer i panik runt i rummet. Få se nu. Efter kyssen (Den underbara kyssen) så fick jag hans nummer och la det i min ficka på mina byxor, som jag sedan la i tvättstugan... TVÄTTSTUGAN!!
Jag springer ut ur mitt rum och nästan hoppar ner för de 14 trappstegen som hindrar mig, sedan springer jag in i tvättstugan för att få se att någonting rött snurrar runt i tvättmaskinen. Efter ett par sekunder i chock så går jag fram till maskinen. Jag tittar förhäxat på medans min käre Ludvig försvinner i en blandning av vatten och tvättmedel.
Nej! Det får inte hända! Med ett ryck så sliter jag upp luckan på djävulsmaskinen, och vattnet väller ut. Jag greppar snabbt tag i mina älskade röda jeans och springer som ett pistolskott upp för trappan. Mamma får helt enkelt tro att maskinen har gått sönder av sig själv.
Så fort jag stängt och låst dörren till mitt rum så börjar jag rota i fickorna. Till min stora fasa så upptäcker jag att lappen är kladdig, blöt och ihopvikt. Jag hoppas samtidigt som jag viker upp lappen. Numret är lite suddigt men helt klart läsligt. Jga tar glatt fram mobilen för att lägga till numret i min kontaktlista, när jag ser en liten skylt som visar:
\"Missat samtal från...\". Jag tittar på mobilen och sedan på lappen, sedan mobilen, och tillbaka till lappen.
Han har ringt. Ludvig har ringt. Först blir jag stel av skräck men efter bara en liten stund börjar jag skratta.
Det måste vara det här som kallas livets ironi.
Fri vers av Beeingme
Publicerad 2008-03-09 19:03
Limestoned
WIIIIE! lovely.
2008-03-22
Queen_of_Rain
Underbart. hör igennkännelsefaktor. applåd
2008-03-09