Den övergivna busshållplatsen

På en busshållplats i glaset jag rister
En dikt jag skrivit om ett hjärta som brister

Dikten skrev jag från början med blod
Med hjälp av rakbladet, blev ärren som bestod

Blodet gjorde det lättare än med papper och penna
Dessutom fick jag den känslan jag ville känna

Smärta, sorg och vänner som sårar
Blödde jag ut, istället för med tårar

Ibland undrar jag om det är bättre att jag förvann
Men jag förstår att jag måste leva ifall jag vill vara den som vann

Den som vann kriget, som vann livet
Det som för de flesta andra är givet

Så jag lider helt enkelt, går i riskzonen
Därför uttrycker jag mina känslor, på den övergivna bussstationen