”Bara en kilometer till”, viskade Nathalie tyst för sig själv mellan flämtningarna.
Hon tittade på skärmen och insåg att hon snart sprungit en och en halv mil och förbränt över tusen kalorier. Hennes mungipor ryckte till i ett euforiskt leende. För idag hade hon inte ätit något och alltså borde vågen stå på minus nästa dag.
Efter att ha stapplat av rullbandet släpade hon sig in i badrummet och slängde av sig kläderna. Hon undvek att titta mot spegeln när hon var naken, det hade hon alltid gjort. Fettet på hennes kropp var liksom så överväldigande att det tycktes hålla henne nere när hon bara ville vara fri och flyga iväg.
”Har du ätit, älskling?” Ropade Nathalies mamma utifrån.
Hon behövde inte ens tänka för att svara rätt.
”Ja, så laga ingen mat till mig”
Det började vattnas i munnen på henne vid tanken på mat, och hon fick hålla för munnen på sig själv för att inte säga till sin mamma att hon ångrade sig och att allt hon ville var att få känna maten passera strupen.
Men Nathalie behärskade sig genom att smälla sig på handleden med gummibandet hon alltid hade. Det gjorde ont. Sedan satte hon igång duschen.
Tre kvart hade gått då hon kom ut, ren, peelad och doftande av allehanda krämer. Lägenheten var full av lukten från något som snarast kunde definieras som underbart.
Nathalie bet ihop tänderna och gick till sitt rum där hon snabbt kastade av sig handduken och tvingade sig själv att stirra på sig själv i spegeln.
”Jag är för tjock för att förtjäna mat, jag är för tjock för att förtjäna mat”, mässade hon tyst och började nästan gråta när hon märkte att det inte fungerade.
Hon drog på sig ett par bomullsbyxor och en t-shirt och satte igång att städa sitt rum för att distrahera sig. Utifrån köket hördes slamrande bestick och den ljuvliga doften letade sig in genom Nathalies dörr. Hon började bli mer desperat efter ett sätt att stoppa hungern (som nu vrålade i hennes mage) då hon kom på att hon kunde dricka vatten. Det hjälpte i ungefär tjugo minuter, sedan var det igång igen.
Med darrande händer och ideliga blickar mot dörren, så att ingen skulle komma inrusande och se det, öppnade hon sin garderobsdörr och började gräva underst och längst in. Det tog nästan en halv minut innan hon hittade vad hon letade efter, och under tiden hann hon bli alldeles kallsvettig vid tanken på att någon hade hittat det och visste om hennes hemlighet. Nathalie kastade ännu en blick mot dörren innan hon drog fram ett bylte bestående av en blodfläckad handduk som hon vecklade upp. Inuti låg en liten låda med tre rakblad i.
Nathalie satte sig på golvet med ryggen mot dörren och tog spjärn med fötterna mot bokhyllan så att ingen skulle kunna öppna. Hon la handduken och rakbladen bredvid sig och drog ner byxorna en bit. Inte en chans att hon skulle skära sig i handlederna, hur dum fick man bli? Man kunde inte sola, bära linnen eller ens tröjor utan resår vid händerna. Dessutom fanns det många ställen som aldrig visades, som var mycket bättre lämpade. Nathalie tog ett rakblad i handen och tittade på den bleka huden som fanns där hennes bikinitrosor brukade sitta. Där tronade tre, fyra djupa snitt, varav ett där det inte ens hade hunnit bildas en skorpa.
Hon tog ett djup andetag och skar utan att titta. Smärtan som följde dövade att hunger och Nathalie log när hon tryckte handduken mot såret.
Prosa (Novell)
av tieduptootight
Publicerad 2008-06-12 22:25