Byter låt på Ipoden. Någon ny låt, nästan likadan som den förra, spelar. Mina fötter är uppsatta på sätet framför mig. Jag sitter på tunnelbanan påväg mot Ropsten. Påväg mot min bästa vän. Vissa undrar ifall det är krångligt att bo så långt ifrån varandra. Vi brukar bara på skämt svara att vi har ett långdistans förhållande. Vissa skrattar, men de allra flesta ryggar tillbaka. Tror vi är ihop. Jag fnissar lite åt tanken. Utan att jag märker det så kommer en tant och antyder att hon vill sätta sig på platsen framför mig. Platsen där jag har mina fötter. Tanten verkar inte vara över 60 år. Harmlös, men hennes blick ser hotfull ut. Jag stänger av musiken.
\"Flytta fötterna!\" säger hon strängt. \"De här säterna är till för att sittas i, inte för andra sådana fasoner! Se så, flytta dem nu!\"
Jag känner en stark frestelse av att reta upp tanten, men flyttar ändå motvilligt fötterna, eftersom jag vill undvika att ställa till en scen.
Tanten borstar av sätet lite innan hon sätter sig. Jag sätter på musiken igen. Låter som My chemical romance, men jag är inte säker. Måste plugga in mer, ska ju på Hultsfred i sommar och... Men, vad nu? Jag tittar lite på tanten. En av hennes vänner har slagit sig ner på sätet bredvid. De viskar med varandra, troligen så högt så att man kan höra. Ibland sneglar de på mig och ser anmärkningsvärt bekymrade ut. Jag lägger min Ipod i fickan och sänker långsamt volymen. De märker ingenting. Jag börjar höra vad de säger.
\"Åh dessa ungdommar! Att de aldrig lär sig! De förstår verkligen inget! Och titta bara på henne! Sådana hemska anarkistpunkare skulle man ha satt stopp för om det var som när jag var ung! Jag menar, hon skrämmer ju livet ur små barn! Vet du, jag skulle vilje be om hennes telefonnummer, och sen ringa henne om 20 år och se om hon har lyckats inom sin karriär som städare på någon sådan där \"utvikningsklubb\". Usch det är hemskt vilka människor Gud skapar!\".
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag sitter, stel som en pinne, och går igenom vad hon sa flera gånger i huvudet.
Jag ska gå av. Tanten och hennes vän sitter kvar. Jag reser mig upp och går mot dörren som öppnar sig. Jag stannar, vänder mig om, tittar på tanten och säger:
\"Jag läser läppar\". Jag springer fort ut ur tåget strax innan dörrarna slår igen. Tanten ser chockat på mig genom fönstret. Jag går nöjt upp ifrån perrongen medans tåget tar fart.
Fri vers av Beeingme
Publicerad 2008-06-16 21:33
korrigerad
men gud vilka knäppa kärringar! fyfan vad jag hatar fördomar!!!!
2008-08-17