har du nånsin varit med om den stunden där det är dags att välja, du står vid ett vägskäl och vet inte vart du ska ta vägen, du vet inte vilket håll du ska gå? blodet rusar i dina ådror och klumpen i halsen är svår att svälja, för du vill ju bara väl men vet inte på vilken sida du ska stå på. hjärtat dunkar hårt i ditt bröst, så hårt att du bara vill vända om och glömma det som hänt och det är ingen vidare tröst att veta; det går inte att gömma det som hänt ... bilderna på din näthinna kommer alltid att finnas där. bilderna kommer aldrig att försvinna, de kommer bara att vara till besvär.
men nu står du ju och ska välja vad som är bäst, försöker lyssna till din inre röst men du hör bara dina hjärtslag. är det öster du ska välja eller är det kanske väst? du har ingen aning och medan sorgen värker i ditt bröst känner du hur du blir svag. svett rinner nerför dina kinder och de verkar aldrig ta slut, alla dessa hinder som blir fler för varje minut.
jag överväger att singla slant för jag är rädd för att ramla ner. jag står på denna snäva kant och ditt ansikte är allt jag ser. allt jag säger är sant och jag vill att du ska tro mig, jag var en jävla klant som föll för dig.
och shit vad jag hatar alla dessa val, utan dig är det svårt för du är hal och ger aldrig riktigt svar på tal. jag vill ha tillbaka det du stal men du ... är hal helt enkelt.
i sjuan lovade jag mig själv att aldrig falla för dig men det blev jobbigt för jag blev knäsvag varje gång du såg på mig. kärleken kom och kärleken gick och ändå var blickar det enda jag fick, från dig min vän, så jag tänkte; vadådå, än sen? jag sket i ditt sätt att vara dig, och vi blev riktigt bra vänner till slut. och i och med att jag oftast försvarade dig så stod vår vänskap aldrig på lut.
Men nu vet jag inte längre vem du är, och jag hatar att det blev så här ... :(
kärlek förstör och det är liksom fakta, det bara är så, i stället för att bli slaktad och att slakta så läs detta och förstå. man krossar ett hjärta och sen krossar man två, vissa överlever smärtan och sen lever man så. man blir förrådd och missförstådd. man blir ignorerad och generad. det är svårt och hårt. med kniven i ryggen är det jobbigt att börja om på nytt, du känner hur det ständigt svider och du lider. och även om man svär på att aldrig bli kär så blir det inte så, du kommer falla för nån ändå. kanske kan du leva som eremit tills allt är slut, ”kärlek hit och kärlek dit, här finns inget hjärta som längtar ut”.
alla vet dock att du ljuger, men jag håller med dig, kärlek suger.
människor är olika och så är det bara.
jag gillar inte att svika men jag vill inte svara.
konsten är välja är inte lätt, men det går.
visst finns det flera sätt men det beror på var man står.
val gör vi varje dag utan att tänka, vi sårar och får ögon att blänka,
vi går vägar vi aldrig trodde vi skulle gå och får konsekvenser vi aldrig trodde vi skulle få, men livet är ju som det är fastän man spottar och svär.
säg inte förlåt, för det finns inget att förlåta.
jag älskade dig förr, men nu får du stå där och gråta.
det var ditt val.
Fri vers av Svarta vantar
Publicerad 2008-07-20 21:51
artonsekunder
du vet hur man beskriver och gör något vackert. elin, jag känner igen mig så väl. älskar dina texter, och denna är din bästa.
2008-08-16
julia.s
jag tyckte om den. rimmen var fina. :)
2008-07-20