Ständigt nervös över tanken att lämna landet längtar jag efter förlorade tider, konstiga och inspirerande klädnader som skulle göra livet till en evig, förstaklassig maskerad;
de som vill lämna mig kan så göra, om jag får fråga först - varför?
Det är precis som en perfekt dag - stor plym i stor hatt, gammalrosa och vinrött, 1700talsklänningar med trånga liv, är det du?
Fångad mellan smärtan och lusten, den förändrade tiden, de gamla kläderna, de nya; en blandning verkar alltid passa bäst in under dina fingertoppar
Fri vers av R4ikirI
Publicerad 2008-09-18 18:53