Trasig, blödande och dödsdömd vandrar själar genom evighetens rum
Genom taggiga berg forsar svarta bäckar med ruttet vatten
Sanningen är att vattnet är blod
Från blödande själar
Ingen vet att de ruttnade stockarna är vad som finns kvar av det som en gång var någons kropp
Ingen hör klagoropen som för länge sedan tystnat
Taggiga berg var deras värld
Hård och ogästvänlig
Tom och kall med gamarna kretsande, väntande på sitt lystmäte
På andra sidan växte gräs men ingen bro fanns över det svarta vattnet
Nu finns inget gräs mer, gamarna har flytt och toppen på de taggiga bergen är allt som finns kvar att se
Fri vers av igorflickan
Publicerad 2008-10-26 15:37